This year has been a very tough year and I know that many of my friends in the UEM cirkus also struggled to keep their bikes running. Still I’m happy for the third place in the championship, and that Ian King won, even if he’s only borrowing the #1 plate from me

Good that Luigi is running faster and faster, and that Peter Svensson will be a real force next year and that Eric got a really fast ride this year.

Take care all friends and see you next year. And a very big thank’s to Kim Friberg, my crew, he has a grate part of our success.

Great article on fastbikes.se, Unfortunately in Swedish.

Europas snabbaste funnybike

2007-10-06

0-340 på 6,5 sekunder!

Visste ni att en svensk vann Top Fuel EM i fjol? Nej inte jag heller, men nu vet jag mer om Rikard Gustafsson och hans turbomatade Suzuki-dragbike som lämnar 650 hästar med ett laddtryck på 3,5 kilo. Sjukt är bara förnamnet…

I måndags klockan 21.00 drog vi igång den här sidan sedan och sedan dess har flera läsare hittat fliken Tipsa oss.En av dem som gjort det är Rikard Gustavsson som kör Europas snabbaste Funny Bike.

Eftersom motståndet i den klassen är för svagt tävlar Rikard istället i Top Fuel EM där han ligger i toppen.

– Vi har tävlat i dragracingens snabbaste klass Top Fuel de senaste två åren och slutade etta 2006 och trea i år.

Men vem är då den här doldisen från Falkenberg?

Rikard började köra Honda CB125 för 22 år sedan. Vid 18 års ålder inhandlades en trimmad Rickman Kawa och snart var han fast i dragracing-träsket.

– Jag provade att köra dragracing på Anderstorp och fick blodad tand. Sedan blev det ”Stans snabbaste hoj” på Bike Weekend i Västerås men ju mer jag trimmade desto mer pajade också grejerna…

Från gathoj till dragbike… Det blev ett naturligt steg att bygga en seriös dragbike istället.

– En riktig racemotor körs bara korta tider i samband med race och håller därför men kostnaderna skenade iväg så jag fick meka alltmer med andras hojar och till slut hade jag inte tid att tävla.

Mekandet sker, då som nu, i den egna firman RG Engineering som är specialiserad på motortrimning. Nu har alla år av arbete i firman äntligen burit frukt i och med att Rikard fått tillräckligt med resurser för att förverkliga sina drömmar om en riktig hårig dragbike.

– Jag var över i USA 2003 och kollade på dragracing och hittade en intressant cykel. Den vann sedan de amerikanska mästerkapen i Funny Bike de nästkommande båda säsongerna.

Innan det sista racet som kördes i november 2005 hade Rikard gjort upp affären med föraren och ägaren Korry Hogan.

– Jag var på plats på Gainesville i Florida och kunde följa teamet under hela tävlingshelgen, det var både kul och lärorikt.

Med hjälp av en inhyrd lastbil transporterades hojen till båten och en tid senare var den hemma på svensk mark och efter tio års avbrott från tävlandet kom äntligen ljuset i tunneln.

Tävlar mot hojar med 1000-hästar! Cykelns kapacitet gjorde att Rikard genast tog sikte på Top Fuel EM istället för att tävla in Funny Bike SM. – I EM är banorna mycket bättre och dessutom är motståndet tuffare.

Men vad är då en Funny Bike?

– En Funny Bike är byggd på en vanlig motorcykelmotor med växellådan i samma block som motorn. Det är fri trimning, du får använda lustgas, turbo eller bådadera i kombination, men det behövs egentligen inte.

Hojen kommer som sagt från USA men motorn bygger Rikard själv och den är starkare än den som rumsterade i chassiet från början. Motorblocket är av samma typ som det på en GSX 1100 från -84 men här är det specialgjutet med mer gods.

– Originalet håller mellan en och två repor, sedan spricker övre blockhalvan. I min motor är den kritiska punkten istället vevaxeldrevet, men idag håller den bra.

Den turbomatade 1327-kubikaren matas med alkohol från insprutningen och vid ett laddtryck av 3,5 kilo kramas 650 hästar ur. Allt i en cykel som väger 213 kilo raceklar…

– Vi kan lätt få 800 hästar (602 hk/l) genom att höja laddtrycket men oftast är det ingen idé eftersom greppet inte räcker till. Det gäller att få ner effekten i backen för att kunna köra så fort som möjligt. Det finns hojar med 1000 hästar i min klass men de får inte ner kraften så jag kör ifrån dem.

0-100 på en sekund… I linje med detta är laddtrycket variabelt även under reporna.

– Det styrs på elektronisk väg och i starten har vi någonstans mellan 300 och 350 hästar. Efter 1,2 sekunder är det fulleffekt som gäller och då har jag en fart av betydligt mer än 100.

0-280 går på fyra sekunder och efter 6,5 sekunder är farten runt 340.

– Vår bästa tid på 402 meter är 6,55 och vår högsta topphastighet är 346.
Jag berättar för Rikard att jag skulle ha provat en Pro Stock Bike med runt 300 hästar för ett par år sedan, men att det kanske var lika bra att det inte blev av…

– Jo på sätt och vis, för det är svårt att få till det om man bara ska prova en gång. Min hoj är treväxlad men en Pro Stock Bike är sexväxlad. Sedan du släppt kopplingen måste du hela tiden växla till nästa efter 0,8 sekunder men det är egentligen nog att bara hålla sig kvar på cykeln…

Kopplingen är förresten en extremt viktig del på en dragbike. Den är nyckeln till att komma iväg bra. På Rikards hoj sitter en koppling med lockup, den slirar på ettan med sedan låser den upp (trycker ihop delarna) med hjälp av centrifugalkraften.

– Vi kör med originallameller och det samma gäller stålskivorna. Egentligen är det helt otroligt att det håller.

För att få en bra start måste kopplingen vara exakt rätt justerad men föraren måste också göra likadant varje repa. Efteråt demonteras kopplingen. Alla delar mäts upp och sedan vidtar schimsning och justering. Växlingen sker med hjälp av en tryckluftsknapp på styret.

– Lådan kan kallas automat, den driver på hela tiden, även i växlingarna och tändningen bryts inte.

Ska spöa amerikanerna 2008!

Rikard är förare, teamchef och motorbyggare men utan mekanikern Kim Friberg skulle verksamheten inte vara möjlig.

– Kim har en väldigt viktig roll under tävlingarna. Det är han som startar hojen och riktar in den men han hjälper också till med kopplingens setup och allt annat mekande.

Just att rikta in cykeln är viktigt. Att korrigera kursen under själva racet är komplicerat och det fyrkantiga slickset gör att föraren måste luta sig åt motsatt håll för att styra, hänga ut kroppen åt höger och för att svänga till vänster och vice versa.

En dragracingstart är som en raketavfyrning på mer än ett sätt…

Under 2008 ska Rikard köra EM men han ska även ta sig över till Gainesville i Florida för att slå världsrekordet på 6,45.

– Vi skulle ha gjort det i höst, men vi väljer att åka nästa år bättre förberedda.

Ett stort lycka till önskar vi fartgalningar på fastbikes.se!

We left Sweden on Wednesday the 5th to go the 1800 km to Santa Pod, knowing that the bike was back on track and that we still got chance to keep the #1 plate on the bike.

We where on the #3 spot 3 points after Ian King and 5 points after leading Luigi Feretti. On friday’s first qualification we did a 6,73s and 204,68 mph and on the second run we got a 6,77s and 199,93 mph. Still struggled with “high” 60′ times around 1,12 to 1,14 and spinning the tyre.

On Saturdays qualification we succeed to run 6,66 and 199,13 mph and we got a good 4th place. We hurt the tyre and hade to put a old one on the bike. On our 4th run we experienced that the used tyre was much weaker and made the bike wanting to tip over. I got off the throttle half track still runing 6,96 and 155mph. Eric Teboul run a great 6,20 and he got the #1 spot.

We hade Luigi in our first elimination run, and we set the bike up for a low 6,60 run. I thougt it will be enougth to beat the 6,77 he hade run in the qualification and that also was his personal best. We were runing as second pair after Eric, but he hurt his motor and that resulted in a delay to clean the track. Our engine was really cold and we had big problems to do our burnout, after restarting the engine two times we did our burnout. We got a good start 11 thousands before Luigi but he got a really good 60′, 1,05 compare to our 1,128. I could hardly see him and the race was so close 4,24 for Luigi on half track and our was 4,28. My bike still wanting to tip over and it makes my foot fall of the footpeg, but I continue to have the throttle wide open. Luigi got the win with 6,54 and we got a good 6,59 both running 206 mph. AWESOME race. After we got off the track, Luigi hugs me and both are very happy for the excitement of close racing.

First time here with lots of expectations and the sad memory of the race accident last year when Svein Gottenberg lost his life. I did know Svein a little, always kind, helping and sharing all his huge knowledge on dragracing.

We where glad to have a old friend with us, Anders to help us to reduce our beer storage.

First run we got a nice 4,31 and 305 km/h (the bike had fooled the speed trap) and on the next day we did a 4,38 and a 4,30 and 276 km/h that was the winning time. We where very glad to get the crown “King of Race Day” and I think both the track and the whole event was excellent and really a lot of fun. Thanks to Mosten and all involved.

Also really nice to meet old friends as Ralph, Tom, Jan and new like Elisabeth

Great to be back at Hockenheim, this is a really good track and always lots of audience. First time we going to run a Cannonball race. 4 Super Twins and 4 Top Fuel bikes qualifying and the best of 4 runs from each class meet in the final. We got a really good chans here because of our consistancy.

On our first test we did a 6,75/199 mph, and on our first qualifing pass was a 6,66 and 210,2 mph. After higher the boost pressure for the second run we had some prroblem to shift to third gear and had to shut the throttle and got a slow 7,92 and 116 mph. Still beating Ian King that broke his driving belt and winning one more box of beer from his crew member Chris .

On our third pass we did a 6,61 and 207,6mph and our fourth a 6,63 and 213 mph Our average time of our three best runs was 6,64 but not enought to beat Ian Kings 6,46 after he hade run some really good low 6 second runs.

We where still satisfied with our results. Thanks Shaun and his team for a great dinner and plasitic bottle beers.

We had rebuilt both engines trying to find the problem with the bike. We had changed all electronics, got through the fuel system, we where back at the track in Norway. Thanks to Korry Hogan, Gary Clark and Dave Schnitz for the support and help.

We did a good qualify with a 6,67 and 200 mph and it felt like the bike was working. In the first elimination half track down the engine lost one cylinder and Luigi took the victory and won the event. This was a new problen and it was solved by exchanging the fuel lines on the injectors.

Home track and after winning here last year we was really glad and excited to be here.

The race was shortened down to a 1/8 mile race because of the short shutdown area. In our first run the engine just worked for 2 second, it felt like a fuel problem. We got the bike back to the pit and tried to find the problem, but everything seemed to work. Same shit next run but still manage to qualified in the middle of the field. Second day we broke our camchain in the burnout and hade to change our engine, on the last pass we did have the same problem but got a 4,37 run.

We got through first elimination run but our problems was hurting the engine and we broke our crankgear. We was out of engines and did not have the time to build a new one and that gave Ian King a solo run in the semi.

Very glad to see my old friend Peter and Sören with familys back racing again and they did as always a excellent event running very fast. Congratulations to Ian King for the new UEM 1/8 record for both speed and time!