On saturday first qualification pass we had the same setting as in Norway and did a 6.57 and 204 mph. I felt in the end of the round that I lost power. Back in the pit I coulden’t see any thing wrong on the data logger but later after taking the engine apart I discovered that the crank gear had spinn on the crank. I also did a leakdown test on the engine and got a bad reading on one cylinder. We decided to change the engine and got ready for our second round. I got the Super Twin rider Job Heezen in the other lane. We did a fast 6,52 and 213mph. After the finish line I had a lot stronger engine brake than I usually have. Later that evening we took the cylinder head of and discover that the head was melted. We replaced the cylinder and pistons, fixed the valve seats and got the engine together at 3 in the morning.

On Sundays first run we experienced a lot of wheel spin on 2nd gear but still running 6,69/219mph, and on our second pass that day we ran 6,54/217. But this was not enough to beat the consistency of Ian Kings Top Fuel Bike. Ian also manage to take the win in the final against Lorenz Stäuble. Congratulations.

Thanks to Kai and his team and all other that helpt us this weekend and season.

In our first qualification round I had some problem with the shift shaft and this made the bike stay in first gear. I changed the shiftfork and our second round we did a 4,25/174mph and this made us nr 2 qualifyer. We held this position until last round when Eric Teboul ran 4.20. # 1 qualifyer was Peter Svensson on his Billet Top Fuel bike and he had set the new european 1/8 mile record for both time and speed. Congratulation to Team Billet Racing. It was really fun to qualify as nr 3 in a field with 6 blown nitrobikes. On Saturdays eliminations I got Kai Selkämaa from Finland and after a good start and a fast clean 4.25 run against Kai.

4.37 I got the win. In the next round I had my friend Eric Teboul but unfortunately he broke his blower and made us run solo. We did a great 4.23 and 176 mph and was through to the finals against the new eropean record holder and old friend Peter Svensson. After a real good light 0.048 and had a lead over Peter Svensson, but lost traction on second gear and got past by Peters brutal bike. I lost the final with a bike length. We had a really good and fun event here in Mantorp although the extreme hot weather.

At the qualification rounds we discovered the difficulty to find the right setup for this track. Most of the other bike team experiance the same problem. On Saturday we found a set up and succeed to run 6.76 and qualify second after Ian king. First round of elimination we ran against Finlands Asko Määtä. Our engine bugged from the starting line but come alive again and past Asko at the half track and we got a easy win. Next round we had Peter Andersson Ström in our other lane. I know that I had to do well to beat him. I got a good light and got a 6.60 with a lot of wheelspin half track.

Our speed was recorded 234 mph but this is not correct. Our data log shows that the speed was around 217 mph. In the final we got Ian King. He had been consistent this weekend by running in the 6.40´s almost every run and I know that the 6.60 that we run before was the fastest that we could run on this track condition. With low motivation I was behind him from the start and after 100 m the bike starting to move to the center line and I had to close my throttle.

Congratulation to you Ian. Nice run.

We arrived at Santa Pod at noon and it was really fun to meet all friends after the long winter. The weather was not the best but no rain. We did our first qualifying pass with a new personal best of 6,504 and 201mph! With this we where No. 2 after Eric Teboul that had run a really fast 6,29s. Our next pass we had some tyre spinn and the bike went against the wall and I have to shout the throttle. Steve Wollatt did a nice 6,42 and made us No. 3 qualify.

Next day the rain and storm came, just like last year. On monday the weather was the same, no more race this weekend. After this event I have seen some team using this as a test&tune race, but I think this should be done before the EM, then I think our status and possibility to get back more of our invested money will increase. I’m having difficulty to see any other sport not testing or training before a EM. I know very well how hard it is to get our machines to work and to keep together, but it is possible and more likely if we test before the races. Looking forward to the event in Finland.

We change our engine and got out on the track again, the race staff wanted to stop the testing for the day, the reason was pollen on the track. Our bik is not allergic to pollen so we did our testing run anyway. We did a 6,70s at 205mph. The next day we ran 6,75 and 6,71 with the same tuning. Our mph was between 205 and 208. We were satisfied with the weekend but still lots of work to be done repairing our damaged cylinderhead back home.

During the winter we have rebuilt both engines and put lots of time studying all data that we got from last year. We are also grateful to have support from old and some new sponsors this year!

Good that Luigi is running faster and faster, and that Peter Svensson will be a real force next year and that Eric got a really fast ride this year.

Take care all friends and see you next year. And a very big thank’s to Kim Friberg, my crew, he has a grate part of our success.

Europas snabbaste funnybike

2007-10-06

0-340 på 6,5 sekunder!

Visste ni att en svensk vann Top Fuel EM i fjol? Nej inte jag heller, men nu vet jag mer om Rikard Gustafsson och hans turbomatade Suzuki-dragbike som lämnar 650 hästar med ett laddtryck på 3,5 kilo. Sjukt är bara förnamnet…

I måndags klockan 21.00 drog vi igång den här sidan sedan och sedan dess har flera läsare hittat fliken Tipsa oss.En av dem som gjort det är Rikard Gustavsson som kör Europas snabbaste Funny Bike.

Eftersom motståndet i den klassen är för svagt tävlar Rikard istället i Top Fuel EM där han ligger i toppen.

– Vi har tävlat i dragracingens snabbaste klass Top Fuel de senaste två åren och slutade etta 2006 och trea i år.

Men vem är då den här doldisen från Falkenberg?

Rikard började köra Honda CB125 för 22 år sedan. Vid 18 års ålder inhandlades en trimmad Rickman Kawa och snart var han fast i dragracing-träsket.

– Jag provade att köra dragracing på Anderstorp och fick blodad tand. Sedan blev det ”Stans snabbaste hoj” på Bike Weekend i Västerås men ju mer jag trimmade desto mer pajade också grejerna…

Från gathoj till dragbike… Det blev ett naturligt steg att bygga en seriös dragbike istället.

– En riktig racemotor körs bara korta tider i samband med race och håller därför men kostnaderna skenade iväg så jag fick meka alltmer med andras hojar och till slut hade jag inte tid att tävla.

Mekandet sker, då som nu, i den egna firman RG Engineering som är specialiserad på motortrimning. Nu har alla år av arbete i firman äntligen burit frukt i och med att Rikard fått tillräckligt med resurser för att förverkliga sina drömmar om en riktig hårig dragbike.

– Jag var över i USA 2003 och kollade på dragracing och hittade en intressant cykel. Den vann sedan de amerikanska mästerkapen i Funny Bike de nästkommande båda säsongerna.

Innan det sista racet som kördes i november 2005 hade Rikard gjort upp affären med föraren och ägaren Korry Hogan.

– Jag var på plats på Gainesville i Florida och kunde följa teamet under hela tävlingshelgen, det var både kul och lärorikt.

Med hjälp av en inhyrd lastbil transporterades hojen till båten och en tid senare var den hemma på svensk mark och efter tio års avbrott från tävlandet kom äntligen ljuset i tunneln.

Tävlar mot hojar med 1000-hästar! Cykelns kapacitet gjorde att Rikard genast tog sikte på Top Fuel EM istället för att tävla in Funny Bike SM. – I EM är banorna mycket bättre och dessutom är motståndet tuffare.

Men vad är då en Funny Bike?

– En Funny Bike är byggd på en vanlig motorcykelmotor med växellådan i samma block som motorn. Det är fri trimning, du får använda lustgas, turbo eller bådadera i kombination, men det behövs egentligen inte.

Hojen kommer som sagt från USA men motorn bygger Rikard själv och den är starkare än den som rumsterade i chassiet från början. Motorblocket är av samma typ som det på en GSX 1100 från -84 men här är det specialgjutet med mer gods.

– Originalet håller mellan en och två repor, sedan spricker övre blockhalvan. I min motor är den kritiska punkten istället vevaxeldrevet, men idag håller den bra.

Den turbomatade 1327-kubikaren matas med alkohol från insprutningen och vid ett laddtryck av 3,5 kilo kramas 650 hästar ur. Allt i en cykel som väger 213 kilo raceklar…

– Vi kan lätt få 800 hästar (602 hk/l) genom att höja laddtrycket men oftast är det ingen idé eftersom greppet inte räcker till. Det gäller att få ner effekten i backen för att kunna köra så fort som möjligt. Det finns hojar med 1000 hästar i min klass men de får inte ner kraften så jag kör ifrån dem.

0-100 på en sekund… I linje med detta är laddtrycket variabelt även under reporna.

– Det styrs på elektronisk väg och i starten har vi någonstans mellan 300 och 350 hästar. Efter 1,2 sekunder är det fulleffekt som gäller och då har jag en fart av betydligt mer än 100.

0-280 går på fyra sekunder och efter 6,5 sekunder är farten runt 340.

– Vår bästa tid på 402 meter är 6,55 och vår högsta topphastighet är 346.
Jag berättar för Rikard att jag skulle ha provat en Pro Stock Bike med runt 300 hästar för ett par år sedan, men att det kanske var lika bra att det inte blev av…

– Jo på sätt och vis, för det är svårt att få till det om man bara ska prova en gång. Min hoj är treväxlad men en Pro Stock Bike är sexväxlad. Sedan du släppt kopplingen måste du hela tiden växla till nästa efter 0,8 sekunder men det är egentligen nog att bara hålla sig kvar på cykeln…

Kopplingen är förresten en extremt viktig del på en dragbike. Den är nyckeln till att komma iväg bra. På Rikards hoj sitter en koppling med lockup, den slirar på ettan med sedan låser den upp (trycker ihop delarna) med hjälp av centrifugalkraften.

– Vi kör med originallameller och det samma gäller stålskivorna. Egentligen är det helt otroligt att det håller.

För att få en bra start måste kopplingen vara exakt rätt justerad men föraren måste också göra likadant varje repa. Efteråt demonteras kopplingen. Alla delar mäts upp och sedan vidtar schimsning och justering. Växlingen sker med hjälp av en tryckluftsknapp på styret.

– Lådan kan kallas automat, den driver på hela tiden, även i växlingarna och tändningen bryts inte.

Ska spöa amerikanerna 2008!

Rikard är förare, teamchef och motorbyggare men utan mekanikern Kim Friberg skulle verksamheten inte vara möjlig.

– Kim har en väldigt viktig roll under tävlingarna. Det är han som startar hojen och riktar in den men han hjälper också till med kopplingens setup och allt annat mekande.

Just att rikta in cykeln är viktigt. Att korrigera kursen under själva racet är komplicerat och det fyrkantiga slickset gör att föraren måste luta sig åt motsatt håll för att styra, hänga ut kroppen åt höger och för att svänga till vänster och vice versa.

En dragracingstart är som en raketavfyrning på mer än ett sätt…

Under 2008 ska Rikard köra EM men han ska även ta sig över till Gainesville i Florida för att slå världsrekordet på 6,45.

– Vi skulle ha gjort det i höst, men vi väljer att åka nästa år bättre förberedda.

Ett stort lycka till önskar vi fartgalningar på fastbikes.se!