Europas snabbaste funnybike
2007-10-06
0-340 på 6,5 sekunder!
Visste ni att en svensk vann Top Fuel EM i fjol? Nej inte jag heller, men nu vet jag mer om Rikard Gustafsson och hans turbomatade Suzuki-dragbike som lämnar 650 hästar med ett laddtryck på 3,5 kilo. Sjukt är bara förnamnet…
I måndags klockan 21.00 drog vi igång den här sidan sedan och sedan dess har flera läsare hittat fliken Tipsa oss.En av dem som gjort det är Rikard Gustavsson som kör Europas snabbaste Funny Bike.
Eftersom motståndet i den klassen är för svagt tävlar Rikard istället i Top Fuel EM där han ligger i toppen.
– Vi har tävlat i dragracingens snabbaste klass Top Fuel de senaste två åren och slutade etta 2006 och trea i år.
Men vem är då den här doldisen från Falkenberg?
Rikard började köra Honda CB125 för 22 år sedan. Vid 18 års ålder inhandlades en trimmad Rickman Kawa och snart var han fast i dragracing-träsket.
– Jag provade att köra dragracing på Anderstorp och fick blodad tand. Sedan blev det ”Stans snabbaste hoj” på Bike Weekend i Västerås men ju mer jag trimmade desto mer pajade också grejerna…
Från gathoj till dragbike… Det blev ett naturligt steg att bygga en seriös dragbike istället.
– En riktig racemotor körs bara korta tider i samband med race och håller därför men kostnaderna skenade iväg så jag fick meka alltmer med andras hojar och till slut hade jag inte tid att tävla.
Mekandet sker, då som nu, i den egna firman RG Engineering som är specialiserad på motortrimning. Nu har alla år av arbete i firman äntligen burit frukt i och med att Rikard fått tillräckligt med resurser för att förverkliga sina drömmar om en riktig hårig dragbike.
– Jag var över i USA 2003 och kollade på dragracing och hittade en intressant cykel. Den vann sedan de amerikanska mästerkapen i Funny Bike de nästkommande båda säsongerna.
Innan det sista racet som kördes i november 2005 hade Rikard gjort upp affären med föraren och ägaren Korry Hogan.
– Jag var på plats på Gainesville i Florida och kunde följa teamet under hela tävlingshelgen, det var både kul och lärorikt.
Med hjälp av en inhyrd lastbil transporterades hojen till båten och en tid senare var den hemma på svensk mark och efter tio års avbrott från tävlandet kom äntligen ljuset i tunneln.
Tävlar mot hojar med 1000-hästar! Cykelns kapacitet gjorde att Rikard genast tog sikte på Top Fuel EM istället för att tävla in Funny Bike SM. – I EM är banorna mycket bättre och dessutom är motståndet tuffare.
Men vad är då en Funny Bike?
– En Funny Bike är byggd på en vanlig motorcykelmotor med växellådan i samma block som motorn. Det är fri trimning, du får använda lustgas, turbo eller bådadera i kombination, men det behövs egentligen inte.
Hojen kommer som sagt från USA men motorn bygger Rikard själv och den är starkare än den som rumsterade i chassiet från början. Motorblocket är av samma typ som det på en GSX 1100 från -84 men här är det specialgjutet med mer gods.
– Originalet håller mellan en och två repor, sedan spricker övre blockhalvan. I min motor är den kritiska punkten istället vevaxeldrevet, men idag håller den bra.
Den turbomatade 1327-kubikaren matas med alkohol från insprutningen och vid ett laddtryck av 3,5 kilo kramas 650 hästar ur. Allt i en cykel som väger 213 kilo raceklar…
– Vi kan lätt få 800 hästar (602 hk/l) genom att höja laddtrycket men oftast är det ingen idé eftersom greppet inte räcker till. Det gäller att få ner effekten i backen för att kunna köra så fort som möjligt. Det finns hojar med 1000 hästar i min klass men de får inte ner kraften så jag kör ifrån dem.
0-100 på en sekund… I linje med detta är laddtrycket variabelt även under reporna.
– Det styrs på elektronisk väg och i starten har vi någonstans mellan 300 och 350 hästar. Efter 1,2 sekunder är det fulleffekt som gäller och då har jag en fart av betydligt mer än 100.
0-280 går på fyra sekunder och efter 6,5 sekunder är farten runt 340.
– Vår bästa tid på 402 meter är 6,55 och vår högsta topphastighet är 346.
Jag berättar för Rikard att jag skulle ha provat en Pro Stock Bike med runt 300 hästar för ett par år sedan, men att det kanske var lika bra att det inte blev av…
– Jo på sätt och vis, för det är svårt att få till det om man bara ska prova en gång. Min hoj är treväxlad men en Pro Stock Bike är sexväxlad. Sedan du släppt kopplingen måste du hela tiden växla till nästa efter 0,8 sekunder men det är egentligen nog att bara hålla sig kvar på cykeln…
Kopplingen är förresten en extremt viktig del på en dragbike. Den är nyckeln till att komma iväg bra. På Rikards hoj sitter en koppling med lockup, den slirar på ettan med sedan låser den upp (trycker ihop delarna) med hjälp av centrifugalkraften.
– Vi kör med originallameller och det samma gäller stålskivorna. Egentligen är det helt otroligt att det håller.
För att få en bra start måste kopplingen vara exakt rätt justerad men föraren måste också göra likadant varje repa. Efteråt demonteras kopplingen. Alla delar mäts upp och sedan vidtar schimsning och justering. Växlingen sker med hjälp av en tryckluftsknapp på styret.
– Lådan kan kallas automat, den driver på hela tiden, även i växlingarna och tändningen bryts inte.
Ska spöa amerikanerna 2008!
Rikard är förare, teamchef och motorbyggare men utan mekanikern Kim Friberg skulle verksamheten inte vara möjlig.
– Kim har en väldigt viktig roll under tävlingarna. Det är han som startar hojen och riktar in den men han hjälper också till med kopplingens setup och allt annat mekande.
Just att rikta in cykeln är viktigt. Att korrigera kursen under själva racet är komplicerat och det fyrkantiga slickset gör att föraren måste luta sig åt motsatt håll för att styra, hänga ut kroppen åt höger och för att svänga till vänster och vice versa.
En dragracingstart är som en raketavfyrning på mer än ett sätt…
Under 2008 ska Rikard köra EM men han ska även ta sig över till Gainesville i Florida för att slå världsrekordet på 6,45.
– Vi skulle ha gjort det i höst, men vi väljer att åka nästa år bättre förberedda.
Ett stort lycka till önskar vi fartgalningar på fastbikes.se!
